Same, same but different

Fick kritik kommentar på mitt senaste inlägg att jag härmar bloggen Waiter rant, som jag helt ärligt aldrig hade läst.

Hur kan jag ha missa denna briljanta blogg?

Har snart läst hälften av alla inlägg och skrattar så att tårarna rinner. Hur kan då våra bloggar vara så snarlika?

Jo, så här är det:

På vilken krog du än jobbar, i vilken stad du än jobbar, i vilket land du än jobbar så har vi alla samma historier att berätta. Alla har sin egna liknande variant på alla situationer jag har beskrivit, vissa historier är rena råttan i pizzan historier som jag har hört berättas i 15 års tid.

Vi(krogpersonal) älskar att sitta tillsammans efter stängning och varva ner och diskutera kvällens skörd av idioter. Vi delar våra upplevelser, vi försöker bräcka varandra med vem som har upplevt det allra värsta, det är så vi hanterar alla de situationer som vi upplever.

I alla städer finns det speciella barer där krogpersonal samlas för att umgås med andra bittra, förhärdade och försupna restaurangare. Vi har en rå humor med en bitter krydda, det är den som får oss överleva. Vart jag än kommer i världen så kan jag räkna med att jag har som allra roligast när jag hittar just den baren, den där restaurangpersonalen hänger, för där känner jag mig alltid hemma.


//DBB