torsdag 25 december 2008
Mitt arbetes inverkan på mitt liv
u är det faktiskt dags att vara lite allvarlig en stund. Att jobba som jag gör är oerhört krävande, både fysiskt och psykiskt
Det är många tunga lyft och monotona rörelser, arbetsskador är relativt vanliga.
Jag försöker vara smart, jag tränar regelbundet, jag tänker på att lyfta korrekt, jag använder stödstrumpor, så den fysiska belastningen känner jag att jag klarar ganska bra.
Det som däremot börjar bli jobbigt är den psykiska påfrestningen. När jag jobbar har jag inga problem att vara trevlig och tillmötesgående, tålmodig och lyhörd. Jag står ut med trängsel, folk som nyser och snorar. Jag plockar upp gamla snytpapper som ni lägger kvar på borden och moppar upp gamla julbordsspyor utan att klaga allt för högljutt. Jag gör allt det här för att det ingår i mina arbetsuppgifter.
Problemen uppstår istället när jag är ledig..........jag avskyr att åka kollektivtrafik, där det både är trångt och fullt med bacciller, jag tycker att det är jobbigt att gå i affärer om det är mycket folk( då åker jag hellre hem), jag kan inte ta ut pengar i bankomaten för knapparna är äckliga, många gånger tackar jag nej till att gå ut med mina vänner, för att blotta tanken på att vistas i krogmiljö får mig att må illa. Så jag har alltså blivit folkskygg, fått baccillskräck och en släng av torgskräck och klaustrofobi.
Det jobbigaste är att jag ser hur det händer och jag är medveten om det, men jag vet inte hur jag ska motverka det.
Byta jobb kanske vore en enkel lösning, men hur lätt är det egentligen?
Det här är det ända jag kan, det jag har jobbat med sedan jag var 18, dessutom är jag duktig. Det är klart att det inte är så lätt att bara släppa taget och göra någonting annat. Och vad skulle det vara???
Ibland önskar jag att jag var lite modigare
//DBB
Det är många tunga lyft och monotona rörelser, arbetsskador är relativt vanliga.
Jag försöker vara smart, jag tränar regelbundet, jag tänker på att lyfta korrekt, jag använder stödstrumpor, så den fysiska belastningen känner jag att jag klarar ganska bra.
Det som däremot börjar bli jobbigt är den psykiska påfrestningen. När jag jobbar har jag inga problem att vara trevlig och tillmötesgående, tålmodig och lyhörd. Jag står ut med trängsel, folk som nyser och snorar. Jag plockar upp gamla snytpapper som ni lägger kvar på borden och moppar upp gamla julbordsspyor utan att klaga allt för högljutt. Jag gör allt det här för att det ingår i mina arbetsuppgifter.
Problemen uppstår istället när jag är ledig..........jag avskyr att åka kollektivtrafik, där det både är trångt och fullt med bacciller, jag tycker att det är jobbigt att gå i affärer om det är mycket folk( då åker jag hellre hem), jag kan inte ta ut pengar i bankomaten för knapparna är äckliga, många gånger tackar jag nej till att gå ut med mina vänner, för att blotta tanken på att vistas i krogmiljö får mig att må illa. Så jag har alltså blivit folkskygg, fått baccillskräck och en släng av torgskräck och klaustrofobi.
Det jobbigaste är att jag ser hur det händer och jag är medveten om det, men jag vet inte hur jag ska motverka det.
Byta jobb kanske vore en enkel lösning, men hur lätt är det egentligen?
Det här är det ända jag kan, det jag har jobbat med sedan jag var 18, dessutom är jag duktig. Det är klart att det inte är så lätt att bara släppa taget och göra någonting annat. Och vad skulle det vara???
Ibland önskar jag att jag var lite modigare
//DBB
söndag 21 december 2008
Lustigkurren
DBB presenterar Lustigkurren!
Lustigkurren är en mycket speciell typ av gäst. Han är inte otrevlig på något sätt, snarare gladlynt och positiv. Han kommer i många olika former och åldrar. Men den absolut vanligaste typen av Lustigkurre är någonstans 40+, har ofta en Miami Vice inspirerad frisyr med heta 80tals slingor, han har oftast jeans med bälte och kortärmad skjorta ned stoppad, Inte heller helt ovanligt är polotröja under en kava,j har man tur har han en guldkjedja hängandes utanpå polon!
Lustigkurren hänger gärna i baren med sina vänner, han pratar mycket och ganska högt. Han har ofta väldigt roligt, är ganska socialt kompetent, man får känslan av att många Lustigkurrar jobbar som säljare i någon form. Han dricker gärna öl och jäger.
Det som gör att Lustigkurren inte är en så fantastisk gäst som man kanske skulle kunna tro är detta eviga skämtande. Han kör gärna klassikerna:
-Det måste nog vara något fel på min öl! ( Håller fram ett tomt glas)
-Jag tror minsan att det var hål i botten på mitt glas! (Håller fram ett tomt glas)
-Kan man få påtår på den här?! (Håller fram ett tomt glas)
Lustigkurrens lager på roliga barskämt är ibland tillsynes oändligt, och han berättar dem gärna, både till vänner och bar personal.
Jag vet att jag är bitter, men jag tycker att Lustigkurren är SÅÅÅ tråkig. Men han är ju bara trevlig så det hade ju uppfattats som väldigt otrevligt av mig att inte lyssna på hans skämt. Och det är just det som är så enerverande.
Sanningen är att antagligen så har jag hört alla hans skämt tidigare ca 5000ggr så jag har lite svårt att skratta åt dem.
För av någon outgrundlig anledning så kan alla Lustigkurrar samma skämt, så jag har god lust att säga att jag bjuder på hela notan om du kan dra ett skämt jag inte har hört förut. Det känns som att jag inte ens skulle ta en risk!
Det är faktiskt nästan jobbigare med en Lustigkurre än en Rödvinstant, för Lustigkurren kan man inte göra någonting åt. Ska jag säga åt honom att sluta ha roligt? Dra dina jävla tråkiga skämt för någon annan? Nej det går ju inte., så Lustigkurrar är så sjukt enerverande, de gör så att jag nästa exploderar av irritation, och känner att jag gärna skulle kasta någonting hårt i huvudet på honom.
Jag vet att det kanske låter hemskt, men jag tror bara att man förstår efter att själv ha jobbat i en bar hur jobbig en sån här person kan vara.
Jag skulle vilja ha en skylt i baren där det står:
-LUSTIGKURRE GÖR DIG EJ BESVÄR-
-INGA DÅLIGA SKÄMT, TACK!-
//Den Bittra Bartendern
Lustigkurren är en mycket speciell typ av gäst. Han är inte otrevlig på något sätt, snarare gladlynt och positiv. Han kommer i många olika former och åldrar. Men den absolut vanligaste typen av Lustigkurre är någonstans 40+, har ofta en Miami Vice inspirerad frisyr med heta 80tals slingor, han har oftast jeans med bälte och kortärmad skjorta ned stoppad, Inte heller helt ovanligt är polotröja under en kava,j har man tur har han en guldkjedja hängandes utanpå polon!
Lustigkurren hänger gärna i baren med sina vänner, han pratar mycket och ganska högt. Han har ofta väldigt roligt, är ganska socialt kompetent, man får känslan av att många Lustigkurrar jobbar som säljare i någon form. Han dricker gärna öl och jäger.
Det som gör att Lustigkurren inte är en så fantastisk gäst som man kanske skulle kunna tro är detta eviga skämtande. Han kör gärna klassikerna:
-Det måste nog vara något fel på min öl! ( Håller fram ett tomt glas)
-Jag tror minsan att det var hål i botten på mitt glas! (Håller fram ett tomt glas)
-Kan man få påtår på den här?! (Håller fram ett tomt glas)
Lustigkurrens lager på roliga barskämt är ibland tillsynes oändligt, och han berättar dem gärna, både till vänner och bar personal.
Jag vet att jag är bitter, men jag tycker att Lustigkurren är SÅÅÅ tråkig. Men han är ju bara trevlig så det hade ju uppfattats som väldigt otrevligt av mig att inte lyssna på hans skämt. Och det är just det som är så enerverande.
Sanningen är att antagligen så har jag hört alla hans skämt tidigare ca 5000ggr så jag har lite svårt att skratta åt dem.
För av någon outgrundlig anledning så kan alla Lustigkurrar samma skämt, så jag har god lust att säga att jag bjuder på hela notan om du kan dra ett skämt jag inte har hört förut. Det känns som att jag inte ens skulle ta en risk!
Det är faktiskt nästan jobbigare med en Lustigkurre än en Rödvinstant, för Lustigkurren kan man inte göra någonting åt. Ska jag säga åt honom att sluta ha roligt? Dra dina jävla tråkiga skämt för någon annan? Nej det går ju inte., så Lustigkurrar är så sjukt enerverande, de gör så att jag nästa exploderar av irritation, och känner att jag gärna skulle kasta någonting hårt i huvudet på honom.
Jag vet att det kanske låter hemskt, men jag tror bara att man förstår efter att själv ha jobbat i en bar hur jobbig en sån här person kan vara.
Jag skulle vilja ha en skylt i baren där det står:
-LUSTIGKURRE GÖR DIG EJ BESVÄR-
-INGA DÅLIGA SKÄMT, TACK!-
//Den Bittra Bartendern
HJÄLP! Rödvins tanterna anfaller!!!
et är fredagskväll och fullt på krogen där jag jobbar, det är ganska stressigt och tempot är högt...... I entrétrappan hör man gälla skratt som skär genom märg och ben( ryser), och där kommer de, vänninorna från förr.
De tränger sig raskt igenom hela kön i baren för att sedan ropa(läs skrika) sin beställning rakt ut. Utan någon som hels tanke på att bartendern kanske faktiskt håller på att jobba med någon annans beställning, inte heller har de en tanke på de andra 20 personerna som faktiskt har väntat länge på att få beställa.
Då jag i baren inte genast serverar dessa damer utan låter dem få vänta på sin tur, låter mig få veta det genom att ljudligt sucka och beklaga sig högljutt att de har faktiskt fått vänta HUUUUUUR länge som helst. När det efter ca 2 minuter verkligen blir deras tur måste de ju såklart upprepa att de har fått vänta väääääääldigt länge på att få beställa. Sedan beställer de varsitt glas rödvin, och gud förbjude att någon skulla ta hela rundan, det blir nog bara ett eller två glas idag, och då kanske nån får betala utan att bli bjuden tillbaka, hemska tanke!!! När de då ska betala så börjar de raffsa runt i handväskan efter plånboken (Kom det som en överraskning att du måste betala???), näsdukar, läppstift och diverse andra prytlar och prylar hamnar på bardisken. Sen när de äntligen hittat den förbannade plånboken så ska det rotas runt i den också!!! Tålmodigt står man och väntar och ser hur kön bakom bara växer och växer.
-Vad sa du att det kosta??
- 56kronor tack!
FEMTIOSEX KRONOR!??!?? (Muttrandes till sina väninnor bakom - Det är väldigt dyrt här, man kan ju få en hel flaska för samma pris på bolaget)
-56 kronor tack!
-Vänta lite, jag har nog lite växel
Så får man 2 tjugor, 2 femmor, 3 enkronor och 6 femtioöringar. Toppen! För dricks är ingenting som existerar i Rödvinstanten värld. Det ingår i priset, det vet hon, och berättar gärna det om någon utländsk gäst skulle fråga hur det fungerar med dricks i Sverige.
Sedan upprepas hela proceduren med alla hennes väninnor.
5 glas rödvin senare har ljudvolymen på dessa damer höjts till ett decibelantal som antagligen är förbjudet enligt lag. De kommer svajandes fram till baren, tänderna har fått den där härliga blålila färgen efter allt rödvin. "Det blir bara två glas" my ass.
Även så här fem glas senare när dessa vänner faktiskt är ganska glada, så måste de prata så där något för högt så att vi i baren verkligen får höra deras åsikt, om att servicen på det här stället var väldigt otrevlig och dyrt var det också!
De har aldrig någonsin reflekterat över att deras beteende skulle kunna uppfattas som otrevligt eller nonchalant. De har ju faktiskt betalat DYRA pengar för vinet och har enligt dem i princip rätt att kräva vad som helst av personalen.
Jag måste informera alla Rödvinstanter att 250-300kr är inte en speciellt stor krognota. Visst försöker jag att behandla alla gäster lika, men det innebär att rödvinstanterna får precis samma service som alla andra, men det duger tydligen inte.
Sorry tanterna, ni får gilla läget.
December Rules/ DBB
Den Bittra Bartendern
fredag 19 december 2008
Jag gör detta för att bevara min mentala hälsa
December är stressig och påfrestande för alla, och jag menar inte att mina problem är jobbigare än någon annans. MEN jag måste hitta något forum att ventilera min frustration över mänsklighetens dumhet.
Om man aldrig har jobbat på krogen så kommer man nog inte riktigt att förstå min blogg, och det ska ni nog vara tacksamma för. För det vi upplever hittar man nog inte riktigt på någon annan arbetsplats. Alla jobb i servicebranschen är såklart snarlika, men på krogen är ju folk dessutom berusade. Jag kan tänka mig att jobba på ett dagis där alla barn tycker att de alltid har rätt kan komma ganska nära vad jag upplever varja kväll på mitt jobb!
Jag vet att det är självvalt och oftast tycker jag att det är roligt och stimulerande, men december kan nog ta knäcken på vem som helst.
För då kommer de..............Julbordsgästerna, företagsfesterna, kompisgängen, de ensamma själarna, ja alla helt enkelt.
De väller in när dörrarna öppnas, de möblerar om, de beklagar sig över priserna, att stolarna inte tilräkligt bekväma, att det är för varmt, för kallt, att det är för trångt............. och det kanske stämmer, men ni har ju alltid ett val! Ni kan ju gå någon annanstans om det inte passar, jag kan inte det. Jag måste stå där och lyssna på ert gnäll, dessutom så måste jag vara trevlig och tillmötesgående, för enligt er så betalar ju ni min lön! Ååhhhh vad jag är trött på den kommentaren. Nej det är min arbetsgivare som betalar min lön och en missnöjd gäst då och då kan de leva med.
Jag ska berätta en liten hemlighet för er alla krogbesökare:
KUNDEN HAR INTE ALLTID RÄTT!!!!!!!!!!!!!
Bara för att man betalar för sig så är det inte OK att bete sig hur som helst. Folk har ganska dålig självuppfattning när de har druckit. Speciellt (detta kanske uppfattas som fördomsfullt, men det är hur JAG upplever det) personer av något högre ålder, ca 45-55+. De kanske var partyprisse/partyprinsessa numrero uno när de var unga, men nu har de skaffa hus barn och hela kittet och är ute på krogen ca 3-4 gånger per år var av vid två tillfällen är det företaget som bjudet, och då gller det ju att passa på , eller hur! Dessa personer blir allt som oftast något för berusade(läs as packade), högljuda och ganska pinsamma dessutom. Dessa personer upplever oftast sig själva som festens mittpunkt, höjdpunkt och stämmningshöjare.......... och sen kommer kallduschen..........de blir nekade i baren! Vem blir jag då? Den omtänksamma bartendern som följer svenska alkohollagen, ELLER den jävla idioten som sabbar deras fest? Lägg till detta att jag säkert är 15-20år yngre än gästen.( Jag är 31, tycker själv att det räknas som vuxen). Att bli nekad av en sådan liten snorunge som jag är tydligen det värsta de någonsin har varit med om. Själv har jag varit med om mycket värre saker......... att min pappa dog i cancer t ex.
Jag har väldigt svårt att tro att mitt nekande av mer alkohol är det VÄRSTA de varit med om. Det är tydligen också OK att förklara detta högljutt för bartendern och alla som råkar stå i närheten vilken idiot jag är, att de känner min chef, de har själva jobbat i servicebranschen osv, osv, och att jag borde skaffa mig ett annat jobb. Denna sorts verbala påhopp lever jag med i princip om inte varje dag så åtminstone varje helg.
TÄNK om jag hade betett mig likadant på deras arbetsplats!?!??Tänk att kliva in på banken och högljutt klagat över att man inte blev beviljad ett lån, svära åt banktjänstemannen och prata så upprört att man till och med spottar lite på honom, hur tror ni det hade gått??
Tydligen så är det lugnt att vara hur otrevlig som helst mot barpersonalen, men om jag så ens yppar ett ord tillbaka, så borde jag se sig om efter ett annat jobb? Jag får inte ihop den matematiken.
Visst jag är där för att servera och vara trevlig, men jag är ingen livegen slav. Det är inte OK att bete sig hur som helst.
Jag hade önskat att man nu i julbordens tid hoppade över den där sista nubben, lät bli att spy i papperskorgen på krogens toalett, kanske inte skrika så högt när man pratar och inte ta pengarna som ligger på bardisken för det är dricks till personalen.
En liten sista förmaning: det är inte mitt fel att du har haft en dålig dag!
Laters/ DBB
Om man aldrig har jobbat på krogen så kommer man nog inte riktigt att förstå min blogg, och det ska ni nog vara tacksamma för. För det vi upplever hittar man nog inte riktigt på någon annan arbetsplats. Alla jobb i servicebranschen är såklart snarlika, men på krogen är ju folk dessutom berusade. Jag kan tänka mig att jobba på ett dagis där alla barn tycker att de alltid har rätt kan komma ganska nära vad jag upplever varja kväll på mitt jobb!
Jag vet att det är självvalt och oftast tycker jag att det är roligt och stimulerande, men december kan nog ta knäcken på vem som helst.
För då kommer de..............Julbordsgästerna, företagsfesterna, kompisgängen, de ensamma själarna, ja alla helt enkelt.
De väller in när dörrarna öppnas, de möblerar om, de beklagar sig över priserna, att stolarna inte tilräkligt bekväma, att det är för varmt, för kallt, att det är för trångt............. och det kanske stämmer, men ni har ju alltid ett val! Ni kan ju gå någon annanstans om det inte passar, jag kan inte det. Jag måste stå där och lyssna på ert gnäll, dessutom så måste jag vara trevlig och tillmötesgående, för enligt er så betalar ju ni min lön! Ååhhhh vad jag är trött på den kommentaren. Nej det är min arbetsgivare som betalar min lön och en missnöjd gäst då och då kan de leva med.
Jag ska berätta en liten hemlighet för er alla krogbesökare:
KUNDEN HAR INTE ALLTID RÄTT!!!!!!!!!!!!!
Bara för att man betalar för sig så är det inte OK att bete sig hur som helst. Folk har ganska dålig självuppfattning när de har druckit. Speciellt (detta kanske uppfattas som fördomsfullt, men det är hur JAG upplever det) personer av något högre ålder, ca 45-55+. De kanske var partyprisse/partyprinsessa numrero uno när de var unga, men nu har de skaffa hus barn och hela kittet och är ute på krogen ca 3-4 gånger per år var av vid två tillfällen är det företaget som bjudet, och då gller det ju att passa på , eller hur! Dessa personer blir allt som oftast något för berusade(läs as packade), högljuda och ganska pinsamma dessutom. Dessa personer upplever oftast sig själva som festens mittpunkt, höjdpunkt och stämmningshöjare.......... och sen kommer kallduschen..........de blir nekade i baren! Vem blir jag då? Den omtänksamma bartendern som följer svenska alkohollagen, ELLER den jävla idioten som sabbar deras fest? Lägg till detta att jag säkert är 15-20år yngre än gästen.( Jag är 31, tycker själv att det räknas som vuxen). Att bli nekad av en sådan liten snorunge som jag är tydligen det värsta de någonsin har varit med om. Själv har jag varit med om mycket värre saker......... att min pappa dog i cancer t ex.
Jag har väldigt svårt att tro att mitt nekande av mer alkohol är det VÄRSTA de varit med om. Det är tydligen också OK att förklara detta högljutt för bartendern och alla som råkar stå i närheten vilken idiot jag är, att de känner min chef, de har själva jobbat i servicebranschen osv, osv, och att jag borde skaffa mig ett annat jobb. Denna sorts verbala påhopp lever jag med i princip om inte varje dag så åtminstone varje helg.
TÄNK om jag hade betett mig likadant på deras arbetsplats!?!??Tänk att kliva in på banken och högljutt klagat över att man inte blev beviljad ett lån, svära åt banktjänstemannen och prata så upprört att man till och med spottar lite på honom, hur tror ni det hade gått??
Tydligen så är det lugnt att vara hur otrevlig som helst mot barpersonalen, men om jag så ens yppar ett ord tillbaka, så borde jag se sig om efter ett annat jobb? Jag får inte ihop den matematiken.
Visst jag är där för att servera och vara trevlig, men jag är ingen livegen slav. Det är inte OK att bete sig hur som helst.
Jag hade önskat att man nu i julbordens tid hoppade över den där sista nubben, lät bli att spy i papperskorgen på krogens toalett, kanske inte skrika så högt när man pratar och inte ta pengarna som ligger på bardisken för det är dricks till personalen.
En liten sista förmaning: det är inte mitt fel att du har haft en dålig dag!
Laters/ DBB
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
