Mitt arbetes inverkan på mitt liv

u är det faktiskt dags att vara lite allvarlig en stund. Att jobba som jag gör är oerhört krävande, både fysiskt och psykiskt
Det är många tunga lyft och monotona rörelser, arbetsskador är relativt vanliga.
Jag försöker vara smart, jag tränar regelbundet, jag tänker på att lyfta korrekt, jag använder stödstrumpor, så den fysiska belastningen känner jag att jag klarar ganska bra.
Det som däremot börjar bli jobbigt är den psykiska påfrestningen. När jag jobbar har jag inga problem att vara trevlig och tillmötesgående, tålmodig och lyhörd. Jag står ut med trängsel, folk som nyser och snorar. Jag plockar upp gamla snytpapper som ni lägger kvar på borden och moppar upp gamla julbordsspyor utan att klaga allt för högljutt. Jag gör allt det här för att det ingår i mina arbetsuppgifter.

Problemen uppstår istället när jag är ledig..........jag avskyr att åka kollektivtrafik, där det både är trångt och fullt med bacciller, jag tycker att det är jobbigt att gå i affärer om det är mycket folk( då åker jag hellre hem), jag kan inte ta ut pengar i bankomaten för knapparna är äckliga, många gånger tackar jag nej till att gå ut med mina vänner, för att blotta tanken på att vistas i krogmiljö får mig att må illa. Så jag har alltså blivit folkskygg, fått baccillskräck och en släng av torgskräck och klaustrofobi.

Det jobbigaste är att jag ser hur det händer och jag är medveten om det, men jag vet inte hur jag ska motverka det.
Byta jobb kanske vore en enkel lösning, men hur lätt är det egentligen?
Det här är det ända jag kan, det jag har jobbat med sedan jag var 18, dessutom är jag duktig. Det är klart att det inte är så lätt att bara släppa taget och göra någonting annat. Och vad skulle det vara???

Ibland önskar jag att jag var lite modigare

//DBB